Blogg

“För att respektera konstformen teater så måste man sluta se den”. Den här produktionen var ett lysande exempel på det, skriver Ella. Den här veckan gick hon och Fanny och såg Shakespeares Stormen – om det var Shakespeare den här gången.

När Fanny och Ella varje vecka går på teater på söndagseftermiddagarna, bakis och sköra, tar de med sig förhoppningar och längtan in i salongen. Här skriver de en emotionell recension. Veckans pjäs: Det har aldrig funnits en kvinna som Anna Karenina, på Orionteatern.

SR-kännarna Clara Popenoe Thor, Klara-Lovisa Lundström och Laura Ingemarsson analyserar vad din favorit-SR-kvinna egentligen säger om dig.

Vad är det med igår natt som är så otroligt intressant? När man i sin bubbla av förskönande nostalgi ska beskriva något blir det ofta just förskönat, skriver Petter Rappich.

Alla hjärtans dag är över och Julia Hoffman begrundar vad det är för killar som huserar på Sveriges gator och barer egentligen.

Amanda Wikström skriver en dikt om kärlek för Alla hjärtans dag med The Belly Button Gazette.

Hur kommer det sig att killar är så mycket sämre på att komma över kärlek som tagit slut? Maja Wera är trött på det och försöker reda ut saken.

Novellisten Johanna Bergmark skriver om kärlek, saknad och upprivna sår.

Varför är innehållet på SSU:s Tiktok mer incestuöst än en roman av en västerbottensförfattare? Och varför ser det ut som att MUF marknadsför löpartajts? Klara-Lovisa Lundström har kollat närmre på de politiska ungdomsförbundens Tiktokstrategi under valrörelsen – för valanalysen som partierna missat.

Belly Button Gazettes favoritliberal och gästskribent, Henrik Dalgard, skriver om David Bowie, spontanitet, digitalisering och sin resa igenom ett gränslöst Schengen som inte längre existerar.

Sydney Sweeney är en hälsosam Anna Nicole Smith med en trygg uppväxt. Hon är den amerikanska, sjukliga drömmen om hur en storbystad blond tjej från en simpel bakgrund kan lyckas – men i en tid då det måste ske på andra premisser.

Sjung med till det svenska ordförandeskapet i ministerrådet. Till ordförandeskapet sattes spellistan Songs of Sweden ihop av EU:s officiella Spotifykonto. Clara Popenoe Thor, Laura Ingemarsson och Klara-Lovisa Lundström har lyssnat och är inte nöjda. Nu presenterar de den uppdaterade listan.

Och en sista avslagen bubbelskål för musikåret 2022.

Jag fokuserar på två saker när jag kollar på fotboll. Männen som utövar sporten och den dryck som jag har i handen.

Under 2022 blev jag andlig efter ett liv som hårdför ateist. Den här texten handlar om vad jag insett och om varför du som läser förmodligen inte kommer att inse samma sak.

Harry och Meghan kan få tycka synd om sig själva på Netflix – men vi måste få hata dem för det.

Lycka är att lyssna på kvinnorna som varit på yogaläger.

Det är den folkligaste av dagar – då alla får sitt liv paketerat i listor. Jag kunde med träffsäkerhet förutspå min lista i år. Men det lämnar mig inte ostraffad. Den där listan avslöjade mina emotionella brister.

Tema: Ironi. Det gick att mena allvar utan att säga något relevant i musiken. Nu säger man allt för att inte mena det.

Simon Ghidey berättar om två förmätna män, Kanye West och Oisín, som blir upphöjda till gudar, för att sedan bli brutalt påminda om hur länge de har varit borta från det vanliga folket.

Ironin erbjuder en användbar distans, såväl privat som i kulturen, men vi bör märka när distansen övergår till ett konstlat skvalpande på ytan, som utplånar ett budskap innan det hinner uppstå.

Jag jobbar som flygvärdinna och tittar ut i mörkret när vi glider in över England. En fågel flyger söderut medan ett hus står i lågor.

Novell: ”Stjälkarna skulle klippas av innan man kunde gräva upp knölarna. Hon hade alltid tyckt om att klippa av växter där de skulle klippas av. Det var att göra något illa för att göra det gott. Det var en av naturens alla motsägelser”.

Vad jag inser efter bara några minuter är att jag inte har någon som helst koll på min egen samtid. Men behöver jag det?

Hon tog tag i mig och kastade mig upp i luften allt hon hade. Ibland behöver man bara lite för att få luft under vingarna igen.

En gång i tiden hade Håkan Hellström en av landets mest hängivna publiker, skriver Max Sjöberg. Men till följd av otaliga Ullevispelningar, i kombination med en Coldplay-esque arenarockighet, har de byts ut mot morsor och mellanchefer.

Trött efter en lång resa till fastlandet kliver jag in på Kungliga Operan för att se deras moderniserade uppsättning av Trollflöjten. Efteråt ska jag bli trött av andra anledningar.

Vår dedikerade sierska och drömtydare, Shilan Shewki, tolkar och reder ut Agnes dröm om rödvin och bomber i ett konfliktdrabbat Iran.

Låt mig berätta om Westlife – för tyvärr har inget annat band betytt mer för mig. Varje låt, en liten livsläxa.

Genom en ny urbaniseringsvåg kom konsumismen till Italien – samtidigt som politiska våldsdåd skakade nationen. Italiensk film svarade både reaktivt och proaktivt – visade en smutsig historia, samtidigt som den skildrade samtiden bättre än någon annan.

Min mest smärtsamma upplevelse av kärlek råkar vara en av mina äldsta. Men det var inte hjärtat som plågade mig.

Italiensk politik förklarad genom film: William Dalenson Oros guide till fascismens hemland. Sex på sophögar och svartsjuka slagsmål med pizzaprojektiler varvas med politiska kravaller och första majmöten.

Brevväxlingen återupptas efter sommarens fysiska återseenden. Om att känna tiden gå, drejning och oundvikligheten i att föra valet på tal.

Det är enkelt att dra hem med någon klockan 03.30. Det är inte lika enkelt att nästa gång dra hem till någon klockan 19.00. Vägarna till kärlek är många, men ser ändå oftast likadana ut.

Få har en lika passionerad relation till Europa som Laura Ingemarsson. Det är därför med glädje som The Belly Button Gazette låter henne berätta om även de minsta glädjeämnen hon finner under sina resor – om det såväl är dippsås eller ett klibbigt bussäte.

Jag stod blickstilla och stirrade på en nödutgångsskylt till tonerna av dunka-dunka i fyra timmar och älskade mig själv. Och jag hade inte ens knarkat. Så gjorde jag.

I 24 år har jag nyttjat knep som distraherat från min svarthet för att, som på krogen, vinkas in till exkluderande sammanhang. Mina nya flätor och durag blev något viktigt.

Om du röstar på SD idag är du kanske inte sämre än någon annan. Det är bara det att jävligt många har blivit dåliga. Så ska vi lösa det genom massterapi eller genom någon form av politiskt metadon?

I sitt första inlägg för Gazetten minns Maja Wera hur hon byggde ett underjordiskt nätverk.

Vi har ägnat de senaste månaderna åt reflektion och revision, för att inse vad Ni redan låtit oss veta – att vårt förhållningssätt till bloggens innehåll har varit alldeles för tamt.

Kritiken mot gangsterrappen låter ofta att den lockar unga in i våldet. Men att begränsa den skulle, enligt såväl historien som studier, visa sig leda till revolution.

Tröskeln till golf kan verka hög, men bara om man inte vet var man ska börja.

Det finns en sak som inte tycks förändras med den romantiska komedin genom åren – den där repliken. Tänk att leva ett liv med den ständigt på lut.

Är det inte så, att vi fått inbankat i skallen sedan Bullerbyn och Saltkråkan, att midsommar handlar om att ränna efter killar?

I brev nummer fem skriver Ada om sökandet efter intressen i barndomen, publik förnedring på italienskt universitet och framtida snuslobbyism.

Kopi Laos om Elvis Presleys bortgång.

Det har varit en förnedrande rättegång. Men som vanligt hoppas Johan kunna krama en romcom ur sagan.

Kopi Laos om den rena barndomen och den självbefläckade ungdomen.

Agnes tänker högt om gråsparven.

I brev nummer fyra proklamerar Johan återigen våren som ankommen, berättar om hyllningarna till sin morbror och barndomens passioner.

Kopi Laos blandar kärlekspoesi med annonsering som bara en annan.

The Belly Button Gazettes Johan Svensson träffar Johan Svensson i en utlämnande intervju om den romantiska komedin, kärlek och att skilja på de två.

Kan all romantik förklaras med hjälp av sorkar?

Fredrik Fourong bjuder in till studentköket och berättar hur man får ut mycket smak med en liten peng. Först ut: Fredriks saffransgnocchi i tomatsås.

I brev nummer tre hoppar Ada på Brevets högtidligheter, berättar om sin epikureiska favoritsyssla och sin omänskligt vackra musikologilärare.

Grrr, bow, ay, tell ‘em baby, slatt, come ‘ere, mm mm, su-su, o-way or no way, brrrap, ouäääh och andra ljud. Simon Ghidey skriver om ad-libs.

”Är det så fel att må totalt piss efter att ha skrivit detta för att man är en usel människa, men ändå inte göra något åt det?”

En tolkning av Ulf Ekmans tungotal, i diktform.

”Det finns en befogad rädsla för att det här ska börja med några sköna sprutt eau de cologne i hemmamiljö och att det ska sluta med en kanyl milanesiska höstkollektioner rätt i armvecket, med extra avancerad keps. Vi får se var det här tar slut.”

Johan svarar Ada och det är officiellt att betrakta som en brevväxling. ”Jag har alltid haft en fäbless för Brevets högtidlighet, i såväl språk som tradition.”

En recension av saker som hajpas i sociala medier. 

Kopi Laos hommage till de stora Instagrampoeterna.

”Hur har du det? – är väl ett lämpligt sätt att inleda en korrespondens på.” Ada Berg Arbro inleder en brevväxling mellan henne i Rom och Gazettens Johan Svensson i Stockholm.

Del 3: Så höll romantiska komedier begreppet ”player” vid liv.

Hur brittiska ”drillers” kan rädda Berghs School of Communication: att vara inkluderande genom exkludering.

Del 2: Tinders inträde i den romantiska komedin.

I denna andra dikt tar Kopi Laos ett grepp om det systematiska förtrycket, tycker Kopi Laos.

Ansiktsmasken har blivit ett signum för drillgenren. En symbol som visade att man var mer än bara en vanlig rappare – att man var hård som fan. Simon Ghidey berättar om några av de bästa maskerna och rapparna bakom.

Kopi Laos är en ung poet som kunde varit någorlunda begåvad, men vars sinne och skrivande har besudlats av Instagrampoeterna.

Del 1: 00-talets kärnfamiljsdygd genom en sexuell lins.

Hur brittiska ”drillers” kan rädda Berghs School of Communication: slut aldrig cirkeln!

Redaktionen har begått kollektivt självmord för att återuppstå under våra riktiga namn.

Början på en recensionsserie av restauranger lokaliserade utanför Östermalmsområdet.

”What’s the price of thinking better?” – att köpa kreativitet är shopaholics motsvarighet till asketism.

En text om semantiska trender och en fabel om en get i ett orwellsk samhälle.

Det var en gång ett par mycket illasittande shorts. När idrottsförakt blir en modefråga.

Att äta sin bästa vän.

”Nyckeln för mig var österländsk visdom. Visdomen, den österländska, fick mig att förlåta, lärde mig att älska Gazettens redaktion. Mina tidigare bödlar.” Mr. Pain Riche har lärt sig att förlåta.

Det finns människor som det har berättats så mycket om att man bara vill låta bli att berätta mer – men så kan man inte. Det är kändismasturbationens främsta paradox.

En coming-of-age-krönika för alla fashionistas därute. The Belly Button Gazette introducerar Ms. Blahnik.

”Den rubriken trodde jag aldrig att jag skulle behöva skriva.” Ta del av Mr. Ja’mies tankar i omikrons välde.

Fabulisten Mr. Pain Rich kryper till korset och ber redaktionen om ursäkt. Dessutom: fabeln om en järv med dragning till öst.

The Belly Button Gazette presents: en autofiktiv romantisk komedi, eller möjligtvis en rockopera, om det obehagliga semiparet Grimes och Elon Musk.

Mr. Birkins Romcommanifest – Del 3: Hur uppnår man verkshöjd i en genre där alla filmer är likadana? Om Alfons Åberg, knark och clownnäsor.

En löjligt tidsenlig kärlekshistoria som låter som en saga. Potentialen i biografiska romcoms är ännu relativt outforskad – tills nu.

”Hej, hörni. Vi har levt i en lögn, hörni.” Mrs. Donatellas världsbild är omkullkastad och nu vill hon omkullkasta er också.

Mr. Pain Riche riktar kritik mot Gazetten – den första någonsin att göra så. Därtill, en fabel om en pisskrokodil.

Mr. Carson Jr. berättar om kråkan genom anekdoter om sin lillebror.

Är man trött på den svenska vintern har Ms. Woodclause några arktiska tips på hur man kan få den att framstå som rena värmeböljan.

The Belly Button Gazette introducerar sin nya fabelredaktör, Mr. Pain Riche. Läs hans tre fabler om att prata om psykisk ohälsa.

Ms. Woodclause recenserar fem glasskulor utan att ha smakat dem.

En indieromcom med Daniel Radcliffe, Adam Driver och Zoe Kazan, om vänskap som kan vara mer än bara vänskap och om Elvis död.

Kan vi inte kalla en spade för en gaffel längre? Är människan utled på oförklarliga faktorer i film eller är det bara ängsliga manusförfattare som tror det?

Det var ingen som förväntade sig att 2021 skulle bli ett minnesvärt år för den romantiska komedin. Det var det inte.

Gazettens romcomredaktör rekommenderar. Först ut är ett boktips. Let’s get the country reading.

Mr. Birkin navigerar er genom en del av det söta, smöriga, snöiga landskap som är julens romantiska komedier.

”Det pinsammaste man kan göra är att publicera en dikt man har skrivit”. Mr. Jovi ger sig ut på en resa i lyrik.

Mrs. Jamie berättar om när drillen kom till Storbritannien.

Vad är en ful människa, och varför omringar de mig, frågar sig Mr. Ja’mie.

Med sitt knarrande läte och fantastiska vis att skifta färg – Mr. Carson Jr. recenserar fjällripan och berättar om Mr. Carson Sr.