Oscar Lernstad har gått på föräldraledighet med sin dotter Pella. Det här är deras berättelse.

En Belly Button Gazette blogg. Det här är det första inlägget.

Att röra sig på Stockholms gator har aldrig varit svårare. Stadens invånare lider en brist på promenadsed, trottoarkonvenans eller spatseraretikett, kalla det vad ni vill.

När jag för ett knappt år sedan blev förälder trodde jag att jag skulle få en respit från det moraliska förfall som sker på huvudstadens asfalt och gatstenar. Med en barnvagn framför mig kommer ingen stå i vägen lägre. Jag kommer vara ett dillchips på en flod av gräddfil. Dessvärre förvandlades min dröm om gräddfil snabbt till en verklighet av för salta rotfruktchips. En barnvagn har inte längre någon särställning på trottoarerna.

Som infödd stockholmare var det länge sedan jag tog till mig vanan att sucka högt och svälja mina okvädningsord när jag kryssar mig fram mellan alla aningslösa människor.

Men nu har det tagit nya nivåer.

De första tio månaderna av småbarnslivet var det min fru som var föräldraledig och mitt vagnkörande begränsades allt som oftast till helger och kvällar. Inför mitt liv som heltidspappa visste jag att jag behövde göra något för att vardagen skulle bli dräglig. Jag övervägde meditation, akupunktur och att doppa tårna i ockulta religioner. Men till slut kom inspirationen från den amerikanska marinkåren.

De som har sett Stanley Kubricks film ”Full metal jacket” är förmodligen bekanta med ”the Rifleman’s creed”. Det motto som kungör att en marinsoldats gevär är det enda som står mellan honom och döden. Jag bestämde mig för att applicera det på mitt eget liv. Varje morgon innan jag går hemifrån reciterar jag följande rader:

”Det här är min barnvagn. Det finns många som den, men den här är min.
Barnvagnen är min bästa vän. Den är mitt liv. Jag måste behärska den som jag behärskar mitt liv. Utan mig är min barnvagn värdelös. Utan min barnvagn är jag värdelös. Jag måste köra den med övertygelse. Jag måste köra den rakare än min fiende som försöker skära av mig. Jag måste skära av honom innan han skär av mig. Jag kommer lära känna min barnvagn som en broder. Jag kommer lära mig barnvagnens svagheter, styrkor och dess tillbehör. Jag kommer hålla min barnvagn ren och redo, precis som jag är ren och redo. Vi kommer bli en del av varandra. Inför Gud svär jag denna trosbekännelse. Min barnvagn och jag är försvarare av de här gatorna. Vi är våra fienders herrar och mitt livs räddare”

Det är sorgligt att barnvagnens heliga status och företräde på gatan inte längre gäller. Men då är det dags att se dess egenskaper som människofösare.

I ”Full metal jacket” tappar menige Pyle förståndet och reciterar ”the Rifleman’s creed” när han använder sitt gevär för att döda sin sergeant och senare ta sitt eget liv. Jag vet inte hur min Bugaboo Fox 2 skulle kunna orsaka samma sorts skador, men jag hoppas inte att det ska behöva gå så långt.

Oscar Lernstad är journalist på Dagens Nyheter och föräldraledig pappa till Pella.