Första maj var det återigen dags för den årliga Met-galan, då mode möter kändisskap och hobbykritiker tar alla chanser de får för att yttra sig om klänningar och kostymer. Årets Met-tema var en hyllning till den bortgångne Karl Lagerfeld — känd för att ha designat för modehuset Chanel och för att vara tysk. Kritik har fallit på temat eftersom Lagerfeld i sitt förflutna fällt kontroversiella uttalanden om bland annat Metoo och sin avsky för korta män, men det hindrade inte A-listers att dyka upp i glamorösa utstyrslar. De senaste dagarna har det varit näst intill oundvikligt att online inte stöta på kommentatorer, kritiker eller fans som recenserar alla plagg på röda mattan. Åsikterna flödade, och det kommer nog inte förändras inom den närmaste tiden.

Men låt oss istället säga att Met-galan endast hade bjudit in spännande europeiska politiker, och temat hade varit något i stil med förenade i mångfalden (för klassiska motton är sexiga) samt att istället för att galan hålls i Metropolitan Museum of Art så är politikerna välkomna till slottet i Versailles.

På röda mattan hade man i sådana fall sett Emmanuel Macron klädd i något patriotiskt, Ursula von der Leyen hade klätt sig i en tidlös men modern Hermesklänning och Mette Fredriksen hade dykt upp i Acne. Sanna Marin och Kaja Kallas hade råkat ha på sig exakt samma sak och Viktor Orbán hade varit sist på plats för att få stå ensam framför de bländande kamerorna.

På årets Met Gala kunde man återigen se youtubern Emma Chamberlain kommentera och intervjua flera kändisar om deras kläder och förhoppningar för kvällen. Ett jobb hon gjorde väldigt bra. Av Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet den 2 maj att dömma kan man gissa att Åkesson hade velat ta Chamberlains roll som kommentator ifall EU hade bjudit in till gala.

“Med allt fler inslag av långtgående symbolpolitik börjar EU-medlemskapet bli farligt lik en tvångströja som vi helt enkelt måste acceptera och förhålla oss till.” skriver Åkesson i sin debatt där han argumenterar för att utvärdera Sveriges medlemskap i EU. Men jag kunde inte låta bli att tänka att det han skrev likaväl hade kunnat vara en reaktion på om Ebba Busch dök i sin Elle-klänning för att ta revansch på röda mattan. 

Vidare skriver Åkesson: “Sverige har helt enkelt skänkt bort betydande delar av vår rätt att bestämma över oss själva”. Själv börjar man återigen undra hur han hade reagerat ifall han inför EU-galan hade valt att arbeta med en designer men sen inte gillade kläderna. Hade han fejkat ett leende eller stannat hemma? 

Låt oss anta att Åkesson hade stannat hemma, tjurig och less för att han inte fick välja sina egna kläder att ha på sig. Vad ska han nu hitta på? Kanske börjar han skriva sitt Swexit-manifest eller så väljer han en av sina mörkblå kostymer och springer tillbaka till EU-galan där han fortsätter att kommentera hur dumt det är att alla har skor av fransk design. Likt kritiken Met Galan mötte då de presenterade Lagerfeldtemat så kan Åkesson inte riktigt hålla sig från att yttra sitt missnöje om EU. Ifall det så beror på att EU, likt Lagerfeld, har varit elaka eller ifall Åkesson bara är trött på Tysklands influens fick man inte veta i debattartikeln, men det är bara ett år kvar till nästa Met Gala, och om vi har tur kanske Åkesson gör sina debattartiklar om EU till en årlig tradition.

Alva Dahlblom är journaliststudent och ny politikskribent på The Belly Button Gazette.