Rosa påminner så mycket om mig. Eller så brås jag på henne, för jag såg den serien om och om och om igen mellan åren 10-13. Min kusin hade den på DVD, en skiva för de sex första avsnitten och en skiva för den andra halvan. Minns hur vi kurade ihop oss i hennes säng, under ett likadant IKEA-täcke som Rosa hade och plöjde avsnitt efter avsnitt efter avsnitt. Bytte skiva och när den andra delen sedan tog slut började vi om på den första. Jag hade ”Rosatoffsar” i skolan och ficknågot infall som tolvåring där jag skulle försöka bli vegetarian. Det gick givetvis inte så bra.
Nu har jag kollat om serien och inser att jag fokuserade på helt fel grejer som barn.
I de tolv avsnitten gömmer sig nämligen ALLT man borde veta om killar. (Och jag tror typ att det är Rosas fel att jag är så killtokig och tror att jag blir kär på tre sekunder?!)
Under tolv avsnitt får vi bekanta oss med hela nio (!) killar som förkroppsligar det som det har tagit mig 15 år att lära mig, den väldigt hårda vägen.
Popstjärnan Diego
Egenskaper: Ouppnåelig. Orimlig. Onåbar.
Alla har väl varit riktigt kär i en kändis? Och då menar jag inte en oskyldig crush, utan liksom riktig kärlek, där man drömmer om hen på nätterna och liksom på allvar tror att det faktiskt skulle kunna bli något.
Jag hade två. Måns Zelmerlöw och Ulrik Munther. Någonstans inombords förstod jag kanske att Måns var typ omöjlig, men jag trodde faktiskt på allvar att det skulle kunna bli något mellan mig och Ulrik. Jag träffade (läs: passerade) honom på en Lars Winnerbäck konsert när jag var 12 och därefter släppte han låten ”Requiem” och jag var övertygad om att den handlade om mig och vår ”omöjliga” kärlek.
Rosa är i sin tur övertygad om att hon och Diego är lika för att de båda snott en gitarr, och således själsfränder. Den typen av övertygelse, när man virrar in sig att man så starkt tror på något som inte ens existerar, är livsfarlig. Det finns inget som lägger grunden för så stor besvikelse som det.
Lärdom: Tveka alltid på din egen upplevelse och ta ingenting, absolut ingenting, för givet förrän du fått det bekräftat. Iallafall typ tre gånger.
Killen på tuben med de alldeles för stora hörlurarna
Egenskaper: För dum för att fatta och vilseleder därför tjejer.
Rosas första hjärtekross! Han tackar ja till att gå på ett skoldisko på hennes skola efter att de haft ett, vad Rosa tror, meet-cute på tuben. Det hade dem inte. När han anländer till diskot är det bara för att myskramas med en annan tjej.
Mitt första hjärtekross gick på mitt dagis och hette Simon. Jag var besatt av honom efter att vi haft ett, vad jag trodde, meet-cute i kuddrummet. Det hade vi inte. Jag tror, såhär i efterhand, att Simon egentligen var rädd för mig men jag tolkade varenda liten stavelse han sa till mig som ett tecken på att han var intresserad tillbaka. En gång fick jag cykla på samma cykel som honom och då trodde jag det var klappat och klart. Sen blev han ihop med min kompis Sara.
Lärdom: Om en kille verkar lite intresserad, är han oftast inte det. Det är i 9 fall av 10 för bra för att vara sant.
Robby-T
Egenskaper: Coolhet som kollrar bort det egentligen ganska uppenbara faktum att han är en fuckboy.
När Robby-T gör entré på Rosas skrivkurs (någon som förstår var jag fick upp ögonen för kreativt skrivande?) och börjar rappa sina dikter tror jag varenda tjej smälte och rann av stolen. Han bar keps och ett basketlinne som gick ner till knäna och hade samtidigt de gulligaste varmaste ögonen och det lockigaste håret. Här borde det genast ha börjat blinka och låta av olika varningssignaler, både för mig och för Rosa. Låt. Dig. Inte. Luras.
Jag tror Robbie T var mitt första förbjudna kåtslag? Varenda fuckboy personifierad. Man blir så till sig att man helt enkelt inte KAN låta bli. Man blundar för allt. Övertygar sig själv att man kan hantera en relation ”utan känslor” och sen ligger man i rännstenen. Och gråter. Och kanske upplever man ett självhat som leder till destruktiva vanor. Eftersom man innerst inne tänkte att jo, jag är nog den som kan omvända honom.
Lärdom: Du kan aldrig omvända en kille. Äkta känslor är helt enkelt inte nog för en fuckboy. Det har alltid varit och kommer alltid vara roligare att bara knulla.
Storasyrrans kille Magnus
Egenskaper: relativt gränslös och allmänt o-svärmorsdrömmig. Gillar att mucka gräl.
Han är alltså ej Rosas kille! Men ack så viktig att highlighta.
Han är en sån kille ens mamma är emot från första början. Det krävs liksom bara en blick innan hon vet allt om honom. Men man fortsätter träffa honom, bara för att göra tvärtemot. En liten tonårsrevolt.
Magnus är en sån kille som trampar runt hemma hos flickvännens familj i bara kalsonger, dricker mjölk direkt ur kartongen och typ vill ha sex hos svärmor med öppen dörr, för att det är ”spännande”. Tar varje chans till onödiga tjafs och viftar ofta med plånboken för att ”släta över”.
Jag har haft exakt en sån här kille och mamma ogillade honom typ från tonen på hans första sms.
Lärdom: Ärligt? Lyssna alltid på mamma.
Vegetarian-Anton
Egenskaper: Manipulativ och destruktivt iklädd ”gullig-kille-som-bryr-sig-om-djur”.
Den absolut farligaste sorten. Den som verkar vara den underbaraste på jorden. Liksom, fan!
Nu har jag nog träffat rätt på riktigt. Den som ger komplimanger, håller med om vad man säger och vill umgås dygnet runt.
App app app! Det där är bara för att locka in dig. Och mitt i allt gullegull slår han igen fällan och vips är du fast i en destruktiv relation där dina egna åsikter magiskt har försvunnit och du låter honom styra ditt sociala liv (som inte längre existerar eftersom ni baaara ska vara med varandra.) En schizofreniker i egen hög person. Typ en sån som efter några år börjar slå.
Lärdom: Spring för livet, om det är dig kärt. Du kan inte förändra, du kommer aldrig förstå. Det enda du kan göra är att gå. *insert låt med Sara Varga*
Hockey-Foppa i Örnsköldsvik
Egenskaper: Omöjlig flört men omöjlig att värja sig ifrån och därav omöjligt att det hela slutar utan tårar.
Jag har haft hela tre och ett halvt plus en fjärdedels distansförhållande i mitt relativt korta liv. (Det halva är min egen upplevelse av en vegetarian-Anton, fjärdedelen är Byron från USA jag träffade på en kryssning och blev akut superkär i och grät mig till sömns över på planet hem till Sverige.)
Att jag är singel idag är väl en rätt bra utvärdering av hur de tre och ett halvt plus en fjärdedels distansförhållandena gått.
Man kommer alltid träffa fel på något sätt. Fel kille vid rätt tillfälle. Rätt kille vid fel tillfälle. Eller rätt kille på fel plats i världen. De tenderar också ofta att målas upp som lite extra fantastiska, bara för att de är lite extra ouppnåeliga. För man är inte dummare än att man inser att det aldrig kommer funka.
Som Foppa i Livet enligt Rosa. Jag blev dödskär i honom för att han var en sån gullis. Samtidigt gav han mig och alla andra tjejer ouppnåeliga ideal på tolv-tretton-fjortonåriga killar.
Det här med att han i sista sekund kommer för att ta farväl vid bussen… Lämnar över sin halsduk som ett minne… Står kvar och ser bussen åka… Alltså. Sånt händer ju aldrig. Mina distansmän kunde inte ens möta mig vid tåget? Byron slutade svara på Messenger efter ungefär en halv vecka.
Lärdom: Distans ÄR kul och sexigt ett tag. Men jag tror inte det är hållbart i längden. Förutsättningarna är redan från början ojämna och kommer aldrig kunna planas ut helt och hållet.
Harry i skärgården
Egenskaper: En sån som följer en hem på kvällen och lånar ut jackan om det är kallt.
Han är inte heller Rosas kille men jag tycker att det finns bra saker att lära sig här.
Välj alltid alltid alltid en snällis. Det finns ingenting viktigare än att din kille är snäll. (Och rolig).
Alltså att vara snäll och bry sig ÄR det finaste som finns. Harry är fantastisk och det finns verkligen inte många Harry kvar i världen.
Lärdom: Jag tror att det var efter det här som jag skrev FILIP FUCKING BERG på min frikortslista? Han var ett gränsfall efter sin medverkan i Hipp Hipp Hora men efter sitt appearence som Harry slog den lilla råttfällan igen, med mig raklång i, så att säga.
Grannen Ville
Egenskaper: Boy-next-door fast på ett bra sätt. För närvarande för att uppskattas.
Min slutsats av Livet enligt Rosa är att hon hela tiden tänker att gräset är grönare på andra sidan.
För, från avsnitt ett, finns älskade lille Ville med i bilden. Han som prickar av allt man egentligen vill ha i en partner. Dvs:
- Han är snäll. Alltså vi pratar världens snällaste.
- Han är uppmärksam (han ser tex att Rosa tagit bort tandställningen, hennes egen pappa ser det inte!)
- Han är rolig.
- Han går att umgås med och funkar också i grupp.
- Han prioriterar tid med Rosa, även när han har en egen flickvän, alltså är han pålitlig och lojal
Givetvis får Rosa och Ville varandra på slutet men så funkar det ju tyvärr inte i verkligheten.
Lärdom: Öppna dina fucking ögon annars kanske du går miste om det bästa du någonsin haft.
The Belly Button Gazette 