Under ett besök i Stockholm får jag, nyligen återhämtad efter en ordentlig släng av matförgiftning, skjuts till min väns lägenhet på Kungsholmen. Stearinljusen är tända och bordet uppdukat; det är den sista middagen i lägenheten innan hon flyttar till Odenplan. Hon har lagat morotssoppa och det luktar underbart, men tyvärr dröjer det inte länge förrän jag måste vila på soffan. Tydligen får en yrsel av att inte kunna äta på mer än tjugofyra timmar.
Runt bordet sitter ytterligare två vänner; vi känner varandra sedan gymnasiet. Samtalet inleds med att diskutera hur vi haft det sedan sist, och vi berör skrivprojekt och uppläsningar, kandidatuppsatser och baksmällor, besvikelser och framtidsplaner. Därefter glider samtalet obemärkt in på ett namn jag inte alls känner igen. Det är en skribent som tydligen blivit uppmärksammad på sistone, i negativ bemärkelse. Och sedan dyker ännu ett namn upp. Jag känner inte till det heller. Och sedan var det någon podd, och därefter någon tv-serie. Nej, jag har inte sett den. Johnny Depp är inbjuden till någon modeshow och hyllas, medan Amber Heard har fått hela sitt liv förstört för all framtid, och är det verkligen rättvist? Jo, men det känner jag till. Men den dörren vill jag inte alls öppna – kan inte människor få vara ifred; har folk inget bättre att lägga sin tid på?
Samtalets riktning är inte anledningen till att jag lagt mig på soffan – som sagt var det behövligt att ligga ner – men vad jag inser efter bara några minuter är den återkommande påminnelsen om att jag inte har någon som helst koll på min egen samtid.
Hur blev det så? Tro mig, jag försöker. Det är inte som att jag medvetet stoppar huvudet i sanden, utöver att strunta i Twitter och vägra TikTok. Jag valde vid det här tillfället att inte säga någonting; det skulle inte vara första gången som min okunskap sipprat igenom. Men det är en återkommande frustration och jag vet ju redan det givna svaret på den frågan – jag har inte tid.
Hur hinner folk med allt?! De orden har frustrerat mig många gånger. Det borde finnas fler timmar på dygnet. Och att jordens rotation alldeles nyligen har uppmätt rekordsnabb hastighet på grund av klimatförändringarna och förväntas öka desto mer hjälper mig inte. Hur är det tänkt att jag på, ja, tydligen tjugotre timmar och femtionio minuter, ska hinna med att sova minst åtta timmar (ja, jag är en sån person), äta, springa långdistans (japp, är en sån person också), jobba, plugga, gå promenader, träffa familj och vänner, läsa skönlitteratur, facklitteratur och lyrik, skriva artiklar och mina egna skrivprojekt – vilket är saker som jag faktiskt tycker om att göra – tillsammans med att diska, städa, laga mat, duscha, göra mig själv offentligt anständig samt även läsa in de senaste nyheterna, de viktigaste krönikorna, lyssna på alla möjliga slags poddar, scrolla Instagram i all evighet och kolla igenom de mest populära tv-serierna – även då jag verkligen hatar reality-teve? Är det först då jag kan leva mitt eget liv OCH hänga med i en normal konversation utan att framstå som en idiot?
Självklart är svaret inte så enkelt. I ett telefonsamtal med en vän som för tillfället bor i Berlin menade hon att ingen hinner med allt det där, trots att det ibland framstår som det. Det handlar om vad vi prioriterar – vad vi tycker är givande. Hon är min motsats när det kommer till underhållning; böcker kan hon inte fokusera på, hon är för rastlös säger hon, men hon lyssnar på alla möjliga slags poddar. Jag är precis tvärt om. Hur kommer det sig? Hon visste inte. Är det genetiskt eller en social konstruktion? Jag har ju levt samtidigt som poddens framväxande, men jag måste ju i det här fallet sägas vara undantaget som bekräftar regeln. Jag har inte träffat en enda människa utöver mig själv som inte lyssnar på minst en podd. Kanske finns ni andra där ute någonstans?
Jag förstår egentligen inte varför. Även jag är en rastlös person, men det är inget som påverkar min läslust; snarare min förmåga att lyssna till andras prat. För stunden kan jag bara undra om det handlar om dålig hörförståelse eller en felande länk i evolutionen.
Min vän protesterade. ”Det är tidlöst med böcker”, sade hon. ”Poddar har funnits i vadå, tio år, och innan dess läste vi ju.” Frågan är om det är tidlöst eller omodernt? Det finns, enligt mig, inget bättre än att hålla en riktig bok i handen, och jag skulle aldrig komma på tanken att köpa en e-bok. Ljudböcker har heller aldrig fungerat för mig – inte så förvånande kanske. Men vi är ju alla olika; kanske är det så enkelt att det ska finnas något för alla, enligt vår individualistiska samhällsideologi.
Det jag vet är att jag sällan kan undvika pretto-stämpeln i dessa sammanhang. Jag lyssnar aldrig på poddar, vem har tid för det? Jag läser istället. Ja, jag vill också spy lite grann. Men vad ska jag göra? Det finns ju ingen TID. Jag gjorde faktiskt ett ärligt försök att lyssna på Alex & Sigge häromdagen, när jag lagade mat. Det är ett tips jag fått – ”lyssna medan du gör annat”. Det var faktiskt rätt underhållande. Men sedan var jag klar med maten efter tjugo minuter och medan de försökte få mig att handla på Coop i något sponsormeddelade insåg jag att det var hela femtiofem minuter kvar av avsnittet. Och det var avsnitt femhundra-någonting. Vad i helvete? Och det är bara en podd. Vem har TID? Hur ska jag någonsin kunna snappa upp tillräckligt för att delta i några former av sociala konversationer som inte handlar om sekelskifteslitteratur, normkritisk pedagogik eller diverse litterära nobelpristagare? Med risk för att låta alltför sokratisk påminner det mig bara om hur lite jag egentligen vet om allting. Är det bara jag som är samtidskulturellt obildad?
Jag ligger där på soffan och rullar en tvåliters Cola-flaska, som min vän fyllt med varmt vatten, över magen och ler faktiskt för mig själv. Jag känner mig stolt; stolt över att ha så insatta och intellektuella vänner. Och även då just namnen inte får ordentligt fäste i mitt minne lär jag mig en del den där kvällen. Min vän låter mig även ta hem fyra prosa-böcker som hon ändå tänkt skänka bort.
Kanske är det fint att vi är olika, trots allt.
The Belly Button Gazette 