Drömtydning med Shilan 1: Agnes och bomberna

Var hälsad,

Jag heter Shilan Shewki och är Belly Button Gazettes dedikerade sierska. Min expertis är drömtydning – gärna sådan av bisarr karaktär, då även de märkligaste drömmarna har en djupare, mer avslöjande mening.

Min kära vän och kollega, Agnes Fjäll, har i en veckas tid plågats av diffusa synbilder. I hopp om att bringa klarhet tog jag henne om armen, ledde henne bakom skynket, från basarens öronbedövande sorl, till sanningen. Vi tände rökelser och utbytte guldmynt innan jag såg henne djupt i ögonen och frågade: ”Vad såg du mitt barn?”

Hon började:

”Jag drömde att jag var i Iran, på fest. Min vän Klara var med. Vi klev på en buss, för att göra någonting. Vad hade jag ingen aning om. Inte heller visste jag var vi skulle av. Det enda det enda som var säkert var Klaras vilja att stanna och dricka vin.

Vi far runt en sjö.

Vi anlände vid ett stort ”center”. En glaskupol, full av små bås med hörlurar. Samtidigt som detta pågår hördes hesa Fredrik. Missiler prydde himlen som fyrverkerier fulla av illvilja. Vi och medresenärerna sprang in och tog varsitt bås.

Missilerna slog ner runtomkring. Vi var livrädda för att träffas av dem, men jag började vid det här laget acceptera att livet förmodligen led med sitt slut. Trots detta stod vi hopkurade och hoppades att vi skulle komma hem igen.

Just när sista hoppet lämnat såg vi en jättebomb falla rakt mot oss. Jag slogs då av ett lugn. Som om allt, för en gångs skull, var okej.

Men precis innan kollision stannade den, till vår stora förvåning. Istället flöt den över glastaket. I hörlurarna hörde vi en man med bruten engelska förklara att just den missilen var desarmerad.”

Så vad kan vi lära oss av detta? Jo, först och främst, kan jag konstatera att Agnes i största allmänhet inte framstår som en person vars drömmar präglas av bomber och granater. Hon är sprallig, omtänksam och logisk. Men det är viktigt att komma ihåg att vi alla bär på något outtalat och det är viktigt att vi tyder dessa interna kluster för att göra oss fria från dem.

”Jag drömde att jag var i Iran, på fest. Min vän Klara var med. Vi klev på en buss, för att göra någonting. Vad hade jag ingen aning om. Inte heller visste jag var vi skulle av. Det enda det enda som var säkert var Klaras vilja att stanna och dricka vin.”

Vi som känner Agnes vet att hon är i sitt esse när hon är på fest. Trots att hon befinner sig i Ayatolla-styrda diktatur-Iran är detta faktiskt en trygg plats. Hon är ju i sällskap med sin bästa väninna, Klara. När de är med varandra är de oslagbara. Därför tänkte hon inte två gånger innan hon satte sig på bussen med Klara för att ”fixa någonting”. I ett främmande land, en främmande buss, på väg mot en främmande destination. Hon tvekade inte ens när Klara helt plötsligt vill stanna och dricka vin. Kom ihåg: Rött vin. Röd flagga.

”Vi far runt en sjö.”

Vatten i drömmar brukar i vanligtvis symbolisera lugn. I denna kontext kan man tolka sjön som Agnes åker förbi som en utväg som uppenbarade sig. Hennes självbevarelsedrift som desperat ropade ”hopp i för i helvete”. Detta var Agnes sista varningstecken. Lugnet före stormen. 

”Vi anlände vid ett stort ”center”. En glaskupol, full av små bås med hörlurar. Samtidigt som detta pågår hördes hesa Fredrik. Missiler prydde himlen som fyrverkerier fulla av illvilja. Vi och medresenärerna sprang in och tog varsitt bås.

Missilerna slog ner runtomkring. Vi var livrädda för att träffas av dem, men jag började vid det här laget acceptera att livet förmodligen led med sitt slut. Trots detta stod vi hopkurade och hoppades att vi skulle komma hem igen.”

Agnes har klart och tydligt lagt sin tillit i fel händer. Klara har tagit henne till den värsta vrån i hennes inre värld. Vi skulle kunna likna ”centret” vid den känslomottagande regionen av Agnes mentala landskap. Missilerna kan liknas vid de problem och prövningar som regionen utsätts för. Och Klara, hon förde henne direkt in i skottlinjen.

”Just när sista hoppet lämnat såg vi en jättebomb falla rakt mot oss. Jag slogs då av ett lugn. Som om allt, för en gångs skull, var okej.

Men precis innan kollision stannade den, till vår stora förvåning. Istället flöt den över glastaket. I hörlurarna hörde vi en man med bruten engelska förklara att just den missilen var desarmerad.”

De jobbigaste situationerna lockar ut en av två saker hos oss mänskliga varelser. Det bästa eller det värsta. Agnes har trots svek, katastrof och rädsla lyckats finna acceptans i det som är på väg att hända henne. Därmed har hon undermedvetet uppenbarat en otrolig egenskap. En som hon bör vara stolt över och lita på att hon innehar i vaket tillstånd också. Mind over matter. 

Men en sak kvarstår. Klara. Varför utsatte hon Agnes för denna situation? Agnes var som sagt där hon trivdes mest innan de åkte iväg. Är denna dröm ett enda stort varningstecken? Vid vidare analys, korsexaminering och konsultation av min glaskula fann jag ett perspektiv som förvånade även mig. 

“Centret” som Agnes beskrev kan likställas med med ett sorts skyddsrum. En plats som är utformad och utrustad för att stänga ut allt som sker runt omkring. Alla har denna mentala plats som vi flyr till för att söka skydd. På samma instinktiva sätt agerar vi i vaket tillstånd när vi utsätts för saker som utlöser känslor av stress, obehag och rädsla. De flesta kan ta sig dit på egen hand. Men ibland behöver vi bli ledsagade till vår trygga plats. Och i dessa fall kan det endast utföras av någon vi känner total tillit till. I Agnes fall är denna person just Klara.

Så Klara är inte förrädaren, hon är i själva verket hjälten.

Om du som läser är intresserad av att få en dröm tydd av mig, är det bara att skicka iväg ett DM till @bellybuttongazette på Instagram eller ett mejl till bellybuttongazette@gmail.com

Dröm sött,

Shilan