När tolvstegsprogrammet kom till var en central del i processen att hitta gud. Men premissen var och är att se bortom sina egna begränsningar, var än de kan tänkas komma ifrån. Så om du röstar på SD idag är du kanske inte sämre än någon annan. Det bara är det att jävligt många har blivit dåliga. Så ska vi lösa det genom massterapi eller genom någon form av politiskt metadon?
William ”Bill W” Wilson föddes 1895 i East Dorset, Vermont, USA. Under sin ungdom var han stökig och plågad. Hittade på hyss och var aldrig långt ifrån depression efter att hans första kärlek dog när Bill var sjutton år gammal.
Han gifte sig ung, 1913, men blev inte kvitt sin depression och fortsatte att ta beklagliga beslut. Han stängdes av från universitetet för pennalism, efter att året dessförinnan ha hoppat av på grund av panikångestattacker och depression. Följden blev att han kallades in för militärtjänstgöring. Under sin tid som artilleriofficer drack han sin första droppe alkohol, men dropparna skulle snart bli till bägare, som blev för många bägare.
Efter första världskriget studerade Bill till jurist, men var för berusad för att ta emot sitt examensbevis. Istället för en juridisk karriär blev han börsmäklare, och en framgångsrik sådan, men alkoholmissbruket upphörde inte. Ingenting annat skänkte hans ångestridna, depressiva sinne sådan ro som ruset från alkohol.
Med tiden insåg han att hans bruk förtjänade prefixet miss- och gjorde försök att bli kvitt sina alkoholproblem, men 1930-talets institutionella metoder hjälpte inte. Det var inte förrän han träffade en gammal dryckesbroder som blivit ren genom den evangeliska Oxfordgruppen hans resa mot att bli alkoholfri hamnade på kurs. Mötet skulle inspirera till Bills egen frälsning, nykterism och senare, för att göra historien något kortare, det vi idag känner som Anonyma alkoholister (AA) och tolvstegsprogrammet.
Anonyma alkoholister beskriver sig först och främst som en gemenskap där man delar med sig av sina problem, laster, historier, för att hjälpa varandra att bli kvitt sin alkoholism.
Tolvstegsmetoden, som med tiden har professionaliserats och differentierats, handlar om att lämna över sitt missbruk till någon form av högre makt. Oftast, föga förvånande, den kristna tron.
Men att blicka bortom sig själv, mot något större, och då inte gud, men kanske gemenskap, altruism, eller för all del solidaritet, är uppenbarligen ett sätt att bli kvitt, eller åtminstone handskas med, sina egna demoner. Kanske går det att omarbeta de tolv stegen för att råda bot på andra bekymmer.
Steg 1: Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen – att våra liv hade blivit ohanterliga.
Det första steget är att inse sina problem. Med alkohol, droger – eller som en person som låtit en högerpopulistisk tidsanda påverka ens värderingar. Att erkänna sig maktlös är att blicka bortom sig själv och sina begränsningar. Eftersom jag aldrig har varit en rehabiliterande missbrukare kan jag inte säga detta med säkerhet, men visst bör denna inverterade perception få en att se världen som större. Och med detta en starkare perception av vad som sker runt omkring en. Bill W fann hjälp för att han ville finna den. Han sökte frälsning och blev frälst.
Vi erkände att vi låtit oss influeras av sociala medier som de senaste åren innehåller en allt större andel röster som tillhör den politiska högern och att detta har påverkat vår egen politiska kompass.
För ett par mandatperioder sedan sades saker som att ”alla som röstar på SD är inte rasister”. Det bekymmersamma med det påståendet är att jag är mer benägen att hålla med om det då, än nu. Då var det lättare att betrakta SD som ett missnöjesparti. Att deras kärnfråga bygger på rasistiska fundament kunde inte avfärdas, men det kunde snälltolkas som ett alternativ för de som verkligen nonchalerats av regeringen.
Idag röstar var femte svensk på Sverigedemokraterna. Alla vet vilka de är och vad de vill. Så om påståendet om att alla som röstar på SD inte är rasister kunde passera i någon mån 2010, så är det svårare idag. De röstar inte på SD ur missnöje, utan det måste vara för att en femtedel av svenska folket har rasistiska åsikter. Folk som inte röstade på SD 2010, men gjorde det 2022 upplever sig kanske inte ha förändrat sina åsikter, men det har de – i takt med samtiden.
Så för att förstå sin maktlöshet inför högerpopulistiska krafter måste man erkänna sig skyldig till dem. Inte som protest mot samhället, utan som en olycklig följd av att hela västvärldens politiska kompass pekar mycket mer högerut än 2010. Sverige har förändrats och människor förändras med det.
Steg 2: Kom till tro att en Kraft större än vi själva kunde återge oss mental hälsa.
Att erkänna sig maktlös inför ett tillstånd gör inte att man är maktlös inför lösningen på detsamma. Du erkänner dig maktlös för att se att du är en del av ett större sammanhang, och så som du en gång beskyllde detta sammanhang för dina problem kan det nyfunna perspektivet hjälpa dig att förstå hur du hamnade där du är.
Allt är samhällets fel. Det är ju varje missnöjespartis premiss, men när den premissen blir alltmer utbredd är också missnöjespartiet samhället. De nationalkonservativa Sverigedemokraterna drömmer om en förgången tid. Men det samhälle de drömmer om är byggt av Socialdemokratin. Visst måste partierna följa med och anpassa sig efter tiden, men när alla partier glider åt samma håll och folket glider med dem så verkar det ligga i människans natur att behålla sin position gentemot resten, snarare än sina värderingar. Flockbeteende. Precis som missbrukaren söker sin fix, söker högerväljaren sin position till höger, oavsett vad det är till höger om.
För att kunna tro att en kraft större än en själv kan ge en ens mentala hälsa tillbaka måste man tro på att medmänsklighet inte är en relativitet som flyter med de politiska vindarna (hur ostigt det än kan låta).
Steg 3: Beslöt att överlämna vår vilja och våra liv till Guds omsorg, sådan vi uppfattade Honom.
Tro på medmänsklighet. (Varför blev egentligen humanism närmast en förolämpning bland vänstern?)
Steg 4: Gjorde en grundlig och orädd moralisk inventering av oss själva.
När blev du rasist och för/mot vem?
Steg 5: Erkände inför Gud, oss själva och en annan människa den exakta innebörden av våra fel.
Fatta att du är åtminstone lite rasist.
Jag tillåter mig att hoppa över en majoritet av stegen här eftersom den som röstar brunt, förhoppningsvis, inte behöver hantera abstinens som en missbrukare och det blir lite väl mycket snack om herren och han ritualer i originalet. Och att söka upp folk man har skadat kan bli lite abstrakt här. Eller bara alldeles för många.
Steg 12: När vi, som resultatet av dessa steg, hade haft ett andligt uppvaknande, försökte vi föra detta budskap vidare till alkoholister och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter.
Sluta vara rasist och säg till andra att sluta vara det. Och för guds skull – tillämpa avhållsamhet från Twitter tills du känner dig trygg nog att vara runt saker som kan trigga ett återfall.
Men så rökte ju också Bill W livet ut, även då han var beroende av en syretank. Så summan av lasterna är kanske som bekant konstant. Är det fallet så ser jag antingen revolution eller ett omfattande substansmissbruk i min framtid.
The Belly Button Gazette 