Det var sommaren 2007. Jag var nio år och minns inte vädret, det politiska läget i världen eller vem som var programledare för sommarlovsmorgon det året. Jag hade inte lyft blicken från familjens stationära PC sedan avslutningen.
Mamma och pappa var i inledningsfasen av vad som tre år senare resulterade i en skilsmässa och jag inte kunde inte bry mig mindre eftersom föräldrarna i min virtuella familj varit döda i flera dagar – ända sedan jag glömt installera brandlarm i det virtuella köket.
Livspusslet i The Sims 2 var knepigt. Det blev tydligt att dygnets marginaler i princip bara rymde toabesök och knull. Jag som aldrig sökt jobb, skaffat barn eller styrt upp barbecue för grannarna tidigare, var nära på att ge upp av utbrändhet när min storasyster kom in på mitt sovrum en kväll efter en hel dag av rage quits. Hon sa att hon nog kunde hjälpa mig men att jag måste vara tyst om vem som levererat informationen och att jag måste svära på mammas att ta disken resten av veckan. Efter vi skakat hand lutade hon sig mot mitt öra och viskade den vackraste sammansättningen av bokstäver jag någonsin hört: Motherlode. Jag andades in var enda stavelse och upprepade: Motherlode, utan någon aning om att ögonblicket skulle visa sig vara den första byggklossen i mitt Simsimperium.
Morgonen efter testade jag att pressa ner mina småväxta prinskorvsfingrar i splitt för att komma åt tangenterna ctrl, shift och c, som öppnade konsolen där jag skrev in det magiska ordet. Efter flera timmar av knapptryckning, värkte huden mellan fingrarna så mycket att mamma fick åka till apoteket för att köpa återfuktande salva. Men det var det värt för plötsligt var mina simmar ekonomiskt oberoende.
När skolan drog i gång igen hade vi hunnit ruta upp en hel affärsplan, jag och min syster. Tack vare hennes kontakter i sjuan fick jag enkel tillgång till koder som jag levererade vidare till tvåorna i min egen skola, som i utbyte ställde upp min stol i matsalen och tog med sig extra riskakor till mellis. Koden som tog bort simmarnas nakencensur var populärast bland killarna och koden som bromsade åldrande, gick bäst hem hos tjejerna. Mitt tangentbord fortsatte brinna av Motherlode.
Min storasyster var huvudleverantör och såg till att med jämna mellanrum förse de andra leverantörerna med anteckningar och svar på prov för att både undvika produktionsstopp och eventuella flaskhalsar i transportkedjan. Jag ansvarade för försäljning och kundrelationer. Än så länge fanns knappt någon konkurrens alls då majoriteten av eleverna i min klass hade begränsad skärmtid. Och eftersom allas föräldrar installerat barnlås för okända webbsajter var åtkomsten till fuska.nu helt otillgänglig. Vid en punkt gick ett rykte om att Fredrik i 2B också fått tillgång till fuskkoder men efter att han råkat prutta högt under idrotten, saknade han legitimitet och förtroende hos kunderna.
Affärerna gick som tåget med fina tillväxtsiffror som ökade markant för varje kvartal. På vägen till skolan svämmade mina fickor över av hopvikta papperslappar med handskrivna fuskkoder som sen var helt uttömda när jag kom hem på eftermiddagen.
Men när finanskrisen slog till 2008 förändrades allt. För när konsumenternas föräldrar blev tvungna jobba över sena kvällar så samvetskompenserade de med ökad skärmtid som så småningom bidrog till att flera av våra viktigaste kunder lyckades kringgå datorernas barnlås. Mina föräldrar, som alltid varit kulturarbetare, var hemma exakt lika mycket som tidigare och helt ovilliga att förhandla om fler skärmtimmar. Efterfrågan på koder sjönk kraftigt så att vi till slut blev tvungna att försätta verksamheten i konkurs. Pappa slängde Sims-skivorna, jag gick ner i fördärvet och bad mamma ljuga om att kusinerna var på besök när kompisar ringde och frågade om vi skulle leka. Och min syster hjälpte mig tejpa ihop fingrarna när de okontrollerat började sträcka sig efter ctrl, shift och C i luften.
Men så en dag tog jag mig i kragen, tog kontakt med mina gamla vänner igen och började sakta men säkert komma tillbaka till verkligheten. Idag är jag ren sedan 2009 och pratar sällan med bekanta eller partners om den där mörka perioden i mitt liv. Men med det sagt händer det fortfarande att jag i min ensamhet, plockar fram tangentbordet för en kort stund få vila fingrarna på det vackraste ordet i världen: Motherlode.
The Belly Button Gazette 