Romcomsex: Horan, madonnan och fjortonåriga jag

Del 1: 00-talets kärnfamiljsdygd genom en sexuell lins.

Jag var kvar i åldern då jag behövde dölja en erektion i hemkunskapssalen som föranletts av att läraren hållit upp två faktiska lökar. Det var inte ett trauma. Som senpubertal är fördelen, utöver pragmatiken i att vara kortväxt och hårlös, att ens penis ännu har förblivit väldigt liten. Penisproblemet blev påtagligt, som för många, i omklädningsrummet efter idrotten. Jag vill tro att jag ägde min sena pubertet. Att jag var trygg i att vara den korta, smarta, välformulerade och därmed, i det grabbiga tonårssammanhanget, eventuellt feminina killen i klassen. Men jag kan till denna dag redogöra för utseendet på övriga klasskompisars penisar. Någon med en för sin spinkiga kropp stora och rabarbersvajiga, någon med sin mer konliknande, någon med sin proportionerligt välhängda, någon med sin, likt jag, pojkigt sköra som när som helst skulle kunna svälla i omklädningsrummets dusch av blotta tanken på en vacker tjej, men som aldrig gjorde det av föraktfull självdisciplin.

Jag funderar över det där ibland. Jag som så bestämt inte ville se på porr, men inte av princip eller ideologi, utan av rädsla. Det var ju samma pojke vars favoritsyssla efter skolan bara något år tidigare var att slå på TV:n, knappa 24 på fjärrkontrollen för att ratta in Disney Channel och därefter slötitta medan ett ritblock på soffbordet upptog det mesta av uppmärksamheten. Allt medan mina skolkompisar spelade Counter Strike vid sina grillchipsstinkande tangentbord och skrek på varandra i Skype och innan läggdags förmodligen drog en runk.

Så vadan rädslan för pornografi? Snarare rörde det sig nog, gissar jag idag, om en allmän rädsla för det grafiska. Min rädsla för grafisk film hade (och har) ännu inte ebbat ut och även om det rörde sig om något helt annat så hade jag fått lära mig att pornografi var ett verk av fiktion och inte en spegling av det som jag fortfarande betraktade som kärlek. Sex, alltså. Att knulla.

Jag kände fortfarande enorm upphetsning av att se två personer tungkyssas på film och jag vägrade tro, om jag ens var förmögen att tro, något annat än att det var en fråga om självcensur. Jag var genuint uppfylld av ickegrafiskt sex som en följd av kärlek. Som scenen då Anna frågar Will om mäns fascination av bröst morgonen efter och han tittar under täcket, vilket jag såg som en följd av deras förälskelse.

Generellt är sex väldigt närvarande i romantiska komedier, men skildras oftast helt utan grafiskt innehåll.

Det första samlaget i en generisk romantisk Hollywood-komedi från 2000-talet är ofta ett första klimax även i berättelsen. Som tittare ska man se det som ett bevis på att huvudrollerna äntligen har låtit sina känslor bli verklighet. Sex framstår i den kontexten som ett bevis på kärlek snarare än bara njutning. Däremot kan biroller ofta ha sex med en av huvudrollsinnehavarna utan att det behöver vara viktigt.

Det bevisar ofta hur man i framförallt filmer från 00-talet berättar utifrån detta ständigt återkommande hora-madonna-perspektiv.

Wedding Crashers (2005)med Owen Wilson och Vince Vaughn är en romantisk komedi som utgår från två vänner som går på väldigt många bröllop under wedding season med det primära syftet att få ligga. När de kommer till ett bröllop där Owen Wilsons karaktär, John, har hittat sin kvinna för kvällen, Claire, spelad av Rachel McAdams, blir han kär. Hon har dock en svinig, vänsterprasslande pojkvän, men John är inställd på att vinna hennes hjärta.

Montaget i filmens inledning, då John och Vaughns karaktär, Jeremy, ligger med flera olika kvinnor de träffat på flera olika bröllop, visar att det inte är sexet i sig som är av riktigt värde. Det är oproblematiskt för männen att ligga med horor, men när John hittar sin kärlek byggs berättelsen utifrån att hon är en godhjärtad, trogen madonna.

Kanske är det en reflektion av 00-talet som, åtminstone i Sverige, ideologiskt vurmade för kärnfamiljen. Samtidigt som det var beundransvärt att leva ungkarlslivet med många olika sexpartners som inte betydde något innan man träffade sin långvariga partner. Det är såklart inte utsuddat idag, men filmmakares ambition att skildra samtiden gör att det idag inte skildras med samma distinktion mellan könen. 

Fler texter om sex i romantiska komedier kommer.