Fabelredaktionen tar nya tag. Och jag, fabelredaktören, erkänner att jag fuckat upp.
Jag, Mr Pain Riche, har haft mycket givande samtal med ledningen på The Belly Button Gazette och vill be hemskt mycket om ursäkt för det jag gjort. Min senaste text har skadat förtroendet för mig som skribent och för bloggars anseende i stort. Jag ångrar publiceringen djupt. Förtroendet som fanns för mig vill jag försöka bygga upp igen. Jag hoppas att ni vill ge mig en andra chans. Förlåt.
Samtidigt är inget mitt fel.
Krylov
Ivan Andrejevitj Krylov sålde sin första fabel år 1783. Den hade titeln “Kaffekannan”, eller “Kofeinitsa”. För den fick han sextio rubel. Han köpte pjäser av dramatikern Molière för pengarna. Trots Molière hatade han den ryska societetens fascination av det franska. Han skrev flera pjäser som satiriserade fjolligheterna.
Men mest skrev han fabler – och det gick bra.
Han blev rikligt belönad med en chefsposition på bokdepartementet och ett medlemskap i ryska kejserliga vetenskapsakademin. Han blev vän med Nikolaj I, tsar av Ryssland, kung av Polen och storfurste av Finland. Vid sin död hade Krylov sålt 77.000 fabler och han är nu Rysslands otvivelaktigt största fabeldiktare.
Efter år 1830 blev Ivan Krylov försoffad och produktionen stannade av. Det spreds rykten om hans lättja, glupskhet och kvicka repliker. Ett liv i snusk, som pågick i över ett decennium fram till hans död. Ivan Andrejevitj Krylov var en äcklig man. En förebild för fabulister och fabelredaktörer världen över.
Den lilla järven som begav sig österut för att hämta inspiration
Det var en gång en liten järv, bosatt i de svenska skogarna. Han hade begått ett misstag, enligt många. Hans chef utsatte honom för förnedring, omänskliga krav och en press som järvar inte är byggda för att stå pall för.
En dag kände den lilla järven plötsligt en ny lukt. En fadd och unken stank, men med en strimma av något sött, något lockande.
Solen är som slipsen – den går alltid ner i väst. Men lukten kom inte från solnedgången. Lukten kom österifrån. Järven red inte mot solnedgången som i slutet av en västernfilm. Han vandrade åt det andra hållet, in i den mörka natten. Det här var en början på något.
Den lilla järven begav sig österut för att hämta inspiration.
The Belly Button Gazette 